måndag 17 maj 2010

Förfall

Tänkte bjuda på mitt förfall.... :-) Längst ner i trädgården, där det är lite vildare och där jag vill göra ett lite mer ordnat woodland-område, finns det delar som är riktigt viiilda.... Här härjar kirskål, kvickrot och diverse andra 'ogräs'. Muren har rasat här och ja, det blir en djungel i mindre format på somrarna. Förra veckan grävde jag upp några större perenner från en rabatt där jag inte tyckte att de passade i storlek och färg. En av de uppgrävda växterna är en slags Veronica. Den ser inte riktigt ut som dem man kan köpa (i ärlighetens namn har jag grävt upp den på ett fält där den växte vilt...). Den är fantastiskt till sommarens buketter, men var alldeles för stor och spretig där den stod. Nu bor en del av den i en kruka som jag ställde på kanten till 'djungeln'.... Hittade en liten, liten porslinskanna på marken här. Den måste ha legat ett tag, för det var mååånga år sedan barnen lekte med sådana... Indränkt med jord som den var såg den väldigt söt ut... och väldigt borttappad....


Det är gott att bo i Norrland nu. Det är varmt och skönt och de senaste nätterna har det varit kring 10°. Nu går det undan och explosionen är här... Liljekonvaljerna håller på att veckla ut sina i hoprullade blad. Har förmånen att  ha dem som ett 'ogräs'... Dock ett välkommet sådant... Harsyran (som jag fick veta att den hette av Ruben, Rubens Rabatter blommar med sina späda blommor. De tre vitsipporna har bokat in sig i själva trappan i muren, mellan två trappsteg... Ganska gulligt och I like very much... Tänker inte ta bort dem....


Pensionat Röda Glasvillan lokaliserar ut några av sina gäster under de varma dagar som nu råder. I tunnan utanför växthuset får dahlior, ringblommor, svart grönkål, anemoner och lite annat husera för tillfället.

Skylt firån Min Lilla Vrå
PS. Håller just nu på att planera och göra de sista bokningarna för en kommande resa. Ska alltså bege mig bort från trädgården nu när allt händer... oj,oj... Mer om den kommer i nästa inlägg.....

Varma norrlandshälsningar.....

13 kommentarer:

Gunilla sa...

Visst har värmen gjort ett riktigt intåg i trädgården. Här växer det så det knakar.
trevligt med lite växter som flyttat omkring, jag brukar tänka att vill de bo på någon annan plats än den jag hänvisat så får de väl göra det då.:o)

Ha en fin resa vart än det bär.

Kramen/Gunillaclicate

AnnCharlotte sa...

Härligt när allt exploderar...och att värmen kommit.
Det är väl alltid spännande med en resa...Förstår dock din ambivalens, men även om man reser bort i juli när det mesta inte växer så mycket som nu hinner det det ju ändå hända en hel del. Man får förlägga resandet till vintern om man inte vill missa något ;))

Marie Lithén sa...

Det var bland det vackraste förfall jag sett,-) Det är helt fantastiskt vad det går undan nu, lite för fort, man hinner inte inte riktigt suga på karamellerna! Om resan går dit jag tror, så är jag sååååå avundsjuk! Men kan väl räkna med ordentlig rapportering då!

Å nä inte slut med skidor ännu, midsommar kvar,-)

Helena sa...

UNDERBAR vårmosaik i både detta inlägg och det förra! Din bannerbild är också så otroligt fin!

Det är extra roligt att kika in på de svenska bloggarna så här i blomstrande vårsommartider, och jag blir påmind om vilket långt land Sverige är, och därmed hur otroligt olika långt naturen hunnit beroende på var i landet bloggaren bor. Som läsare får man ju nöjet att uppleva favvo-blomningarna igen och igen, tex dina ljuvliga bilder på vitsipporna i zinkskålen!

Ett varmt tack för dina rara ord hos mig idag - de värmer mer än du kan ana!

Kram och en fin fortsatt vecka önskar dig
Helena

Ruben sa...

Vad fint. Det är fint med det lite vilda. Och de uppstickande liljekonvaljerna är en lika trevlig syn som när de blommar. Och harsyran vet du att jag gillar! ;-)
Ha det gott!
/Ruben

Annelie sa...

Äsh, förfall vet jag inte om det är. Nej, förfall skulle jag kunna ta bättre bilder på.
Mysigt skogsparti skulle jag nog kalla det.
Harsyran, är det den lilla klöverblomman, den där teeny weeny vita?
Ja en sån fin liten vit kanna. Både kul och vemodigt att hitta. Tänk vad tiden går fort. Så gulligt med små barn som leker med en servis. Hade de månne en liten servering nere vid skogspartiet?

Skrattar åt din GROW skylt. Jag läser den förstås med ett utropstecken efteråt. Hi hi.
Men det verkar ju nu som om våren har fått fart hemma hos dig och att allt växer. Så kul!

Du är så gullig och generös som länkar. Jag ska länka tillbaka till dig. Väntar bara på rätt tillfälle.

Kram kram kram kram kram kram

Annelie

♥Min Eden♥ sa...

Ja det är kul att naturen överraskar med blommor som man inte förväntat sig hitta just där! Jo skick sen ett foto som du själv är nöjd med :)

(härliga bilder!!)

Mimi sa...

Vackert förfall, allt behöver inte vara så perfekt i en fin trädgård. Blir spännande att höra vart du är på väg! Hälsn Mimi

Min plats i solen sa...

Hej Charlotte!

Fina vårbilder du bjuder på. :)
Jag har också de där partierna av vår trädgård men jag väljer att se på dem som naturens egen trädgård istället för förfall. ;) Jag antar att det är naturens sätt att tala om för mig att den inte alltid vill samma som jag och vad det gäller med min ständiga kamp mot kirskålen så känns det som det är jag som är den ständiga förloraren. Den har helt enkelt bestämt sig för att den ska vara i min rabatt i bästa söderläge. Den börjar kännas som en kär gammal vän som jag möter varje vår. ;)

Ha det så bra!
Kram Lotta

Mammasblommor sa...

Spännande med en vild del i trädgården! Det är så mycket som händer nu, man nästan ser hur allt växer från dag till dag!
Blir intressant att höra om din resa!
Ha det gott!
//Margot

Mylla sa...

Skönt och se att du inte har perfekt ordning i varenda rabatt ;)

Ställningen hemma just nu: Ogräset-Mylla 1-0

Cecilia - Vi tre o trädgård sa...

Dina barn har nog haft en underbar lekplats i vilddjungeln... ;-)

Ser fram emot nästa inlägg! Vart bär vägarna...?

vicci sa...

Det är hoppfullt med den spirande kraften hos dig, ibland är trädgårdsarbetet inte så skönt och romantiskt. Vi har sågat ner en överväxt karaganhäck som var ca 3,50 hög, som löper längs hela vår långa tomtgräns mot en hästhage...att dra det riset tar precis varje ledig stund..de är tunga, de är sega, de slingrar ihop sig! Men i hårt och monotont arbete finns också skönhet, kullarna i hagarna kommer fram, en trana spatserade förbi på ängen och det är bara att streta på.
Ha det gott// Vicci