torsdag 11 september 2014

Small moments

Solen är tillbaka. Det tackar vi för. Tiden nu är så fin när dagarna får vara soliga och varma. I eftermiddags när jag klippte luktärter till en bukett dök båda ungdomarna upp i trädgården. Dottern för att fråga om jag kunde hämta henne från jobbet senare under kvällen, sonen för att berätta något från skolan. En högst vardaglig stund, men ändock inte. Flyktiga små ögonblick kan vara minst lika färgstarka och känslofulla att minnas som de stora. Dottern, som gick ut gymnasiet i våras, flyttar om några veckor till Australien för att jobba ett år och är i fasen att lämna boet, om än mamman här bakom tangenterna vill att det ska dröja ännu ett tag till. Man måste ju få en chans att vänja sig tycker jag. Så, just nu samlar jag på minnesögonblick från tiden som är nu. 


Innan hon springer till bussen ber jag henne hålla i sommarens största dahlia.
En riktigt maffig vit historia.


Sonen hade inte lika bråttom utan stannade tålmodigt till en stund för att hålla både i luktärterna


och stora dahlian White Perfection, så att mamman här kunde fota.

Kan berätta att han hjälper mig en hel del i trädgården och har mycket tankar och idéer när nya rabatter och annat görs. 
Kommer med feedback och tycker till och undrar. Vartenda en av dessa små pratstunder är kära minnesögonblick.


NU doftar det luktärter i hela köket.
Och det är ju en doft man blir helt salig över - eller hur!


Och så doftar det kladdkaka. Har varit sugen på kladdkaka ända sedan söndags då jag bakade ett par stycken till fikat på sista öppetdagen. Men dem var det strykande åtgång på  si, så av dem blev det inte en endaste liten smula över till en kladdkakesugen trädgårdsinnehavare. Torsdagskladdkaka på kvällskvisten alltså. Gott. Förvånade sonen där.  Bäst att göra lite kaffe nu bara så att man håller sig vaken tills det är dags att hämta den kvällsjobbande 'snart-åker-till-Australien-dottern'.  

Hoppas ni har fin september också!

/Charlotte





8 kommentarer:

Sabelhagens Olivlund sa...

Finaste buketten, kan känna hur gott det doftar hos dig. Åh, förstår att du behöver vänja dig vid att dottern flyttar till andra sidan jorden. Så spännande för henne!
Vilken jättestor dahlia, så maffig!
Kram Maria

Trädgårdsflum, Ewa sa...

Fint, vackert, med lite vemod och ändå fullt av hopp! :)
Fina bilder menar jag med mycket känsla!

Trevlig Helg! :)

Pilgrim sa...

Aaah, jag känner vemodet och kan inte föreställa mig hur det kommer att bli när F flyttar hemifrån! Så otroligt vackra bilder Charlotte. Du har verkligen utvecklats under det senaste året. Du har alltid tagit vackra bilder men dessa är poesi.
Kram Hélena

Charlotte Göransson sa...

Hej namne :-)

Så vackert berättat :-) Har känt det jag med. Vemodet inför det oundvikliga avskedet. Och ändå kommer vi ha massor att glädjas åt i ungdomarnas egna liv. Min 17 åriga dotter åkte på 3 veckors språkresa i somras. Första gången någonsin hon varit borta länge. Och näst intill över huvudtaget...hon gillar att vara hemma. Är ingen "party pingla" om jag så säger. När hon reste nockades jag av känslostorm. Vill du så kan du läsa mer om det hos mig under titeln "Gud så jag älskar dig" på min sida Lottasskaparkraft.blogspot.com

Är glad att jag hittat hit till dig.

Mvh,
Charlotte kallad på viktiga papper, "Lotta"
kallad till vgs

PillePalle sa...

Denne buketten er bare deilig! Ha en fin helg! Hilsen fra PillePalle

Marikki sa...

Charlotte,
small moments are often the best!:)

Your photos are sooo beautiful!♥

Hugs, Marikki

Villa Vårgatan sa...

Vackert och tänkvärt. Jag tror att det är just de där små vardagliga, enkla stunderna när man möts som räknas i längden.

Tack för vackra bilder att njuta av.

Eva

MyLittleBlueDog sa...

The sweet peas are gorgeous, spare all the other photos of the garden. Sad to have your daughter go so far away, but it's only a day's flight away... we are pretty laid back and friendly here and I felt that Australians had a lot of lifestyle similarities with the
Scandinavians when I visited about 20 years ago. I hope she has a lovely time here.