söndag 17 oktober 2010

Nyanser

Livet... det där fina, underbara, lyckliga, fridfulla, drömlika, uppmuntrande, vackra..... sorgliga, jobbiga, svåra, oåtkomliga, fula.... utmanande, utvecklande, flow-aktiga, berikande, nydanande, uttryckande... bara varande, upplevande, själsliga, sinnliga, familjära, bekanta.... konkreta, handfasta, tydliga, målinriktade, utvärderbara, mätbara....diffusa, visionsartade, planlösa, dimlika, oförutsägbara, oväntade, dramatiska... stora och lilla... och..... och..... och .... och..... och... och..... och.... och.... och.... beskrivningarna är oändliga.......


Ibland blir livets nyanser extra påtagliga... och man känner varenda molekyl i kroppen tydligt, tydligt.... och varenda
en av dem gestaltar varsin nyans av livets alla.... Det är då......... man upplever livet allt annat än beige och stillastående, utan något flyktigt och kanske overkligt att förstå sig på..... Men också så kärt och innerligt att man nästan blir en blöt fläck bara av att tänka på det..... Och man känner varenda andetag man tar..... och ser varenda nedfallet löv på marken...... och blir kär i var och ens speciella färg.


Djup i kväll va?! Fniss..... Aaa, en aningens ;-)


Men, i bland är det ju så att den fina jämna lunken i känt mönster (love it) skymmer sikten..... 
och gör en lite avtrubbad.... på gott och ont förstås.


Fina Skåne
Bjuder i bildväg gör jag på goa kossor från ett fint skånelandskap på Bjärehalvön och Hallandsåsens dramatiska sluttning. En vacker upplevelse jag sällan kommer glömma..... Korna rättar in sig i ledet och ställer sig som på beställning på rad. Tittar samtidigt, med sina stora bruna ögon, funderande och nyfiket på mig som står längre ner i sluttningen för att försöka ta en bild på de fina... och ska erkännas en aningens nervös över att dom ska braka ner i full fart emot mig...  Nu gjorde de inte det, vilket jag är väldigt glad över..... 


Det finns sannerligen mycket att vara glad över ;-)


Önskar er alla en fin vecka!
Och tack så hjärtligt för alla grattis-hälsningar på träffningsdagen ;-)

14 kommentarer:

Zondra Art sa...

very nice and interesting photos!

Kisses.

Annelie sa...

Jovisst var det lite djupt, men jag tror du satte ord på något jag kännt ibland de senaste dagarna när jag iakttagit naturens skiftningar runt omkring mig. Flyktiga är de känslorna och den lyckan jag känner fast jag vill hålla kvar vid dem. Kan liksom du känna att jag är lite förälskad i ett löv som faller ner, eller känslan jag har av att iaktta det. En känsla jag inte skulle dela med någon annan än mina bloggarvänner.

Charlotte, jag bara älskar fotot av kossorna sida vid sida som tittar på dig. Kan känna rädslan av att eventuellt se dem komma emot dig i full fart.

Trevlig vecka till dig!

AnnCharlotte sa...

Ja du...livet...det är fantastiskt.
Utan "lunken" hade de där små guldtillfällena kanske inte gjort så stort avtryck på oss.....det blir inte djupare än så på en måndagsmorgon....
Kuliga kossor...skånska ;))

Bea sa...

Hej!
Du är en fin berättare och tar fram de rätta orden med känsla just för stunden och ögonblicken, visst gör skymningen också mig lite avtrubbad och stretar emot allt vad jag kan - jag vill ju så mycket och mörkret bromsar upp till en del och tur är väl det :)
Ha en fin vecka!
Kram /Bea

Lotta sa...

Ja visst är det så. Man lunkar på tills man helt plötsligt i ett svindlande ögonblick inser att det är livet som pågår just där och då. Det är en härlig, berusande och lite skrämmande känsla, tycker jag. Svårt också att förmedla insikten till sina nära och kära som är inne i 'lunken. Att öppna en liten champagne och skåla för något trevligt låter som en lysande idé.
Fattade inte vad träffningsdagen var förrän jag såg ett missat inlägg. Hoppas den blev riktigt fin.
Ha det gott i kylan däruppe (ha,ha den får du skryta med hur mycket du vill, du får, som du säger, igen det med vitsippor till våren).
Kramar

oumberligating sa...

Vilka härliga bilder.......kloka funderingar om livet, så en trevlig och glad kommentar ifrån dig så här på morgonkvisten....då vill man aldrig sluta blogga.
Bloggens magi bokstavligen, den som gör att man åter igen sätter sig och skriver en rad...eller två........eller en djäkla massa!
Har lite svårt att hinna med allt just nu...har börjat ett nytt jobb paralellt med mitt gamla byggjobb....jag är åter påväg till "vårdsvängen" som jag lämnade för ett tiotal år sedan.
Att jag sänker mig i lön och status har jag redan märkt av, men sådant skiter jag i. Jag kommer blogga mycket om det med i framtiden både på den här bloggen och på min andra om medicinfrågor
www.jernsaxen.blogspot.com
Min äldsta son har just flyttat hemifrån och det skapar ju förändringar i familjen, fast han ofta är här. Alla påverkas, vi som föräldrar och även hans syskon!
Just nu håller alla på att "byta rum" med varandra!
Fast det är inget negativt i det, är överlycklig att vi fostrat en son som är helt självständig och har fast arbete och kan köpa sig en bostadsrätt som 21 åring!
Hoppas verkligen att få lite tid över för lite "trädgårdsflow" i framtiden, vår stora tomt på landet ligger som en "oläst bok" framför mig..........
Fast i nuläget är jag bara glad att jag hinner skriva här på datorn lite varje dag.....som sagt tre jobb har jag nu (ler) Mina två som jag skrev om ovan samt att jag är deltidsassistent åt min Fru som har ett svårare handikapp än vad som syns i bloggarna.
Fast det jobbet är ju inte så betungande....att ha betalt för att umgås med sin partner är ju egentligen "lyx"! (ler)
Ha en fin vecka!
Kram ifrån Peter!

oumberligating sa...

Tror det betyder något att vi har "kor" på våra bloggar samtidigt! (ler)
Peter!

Marie Lithén sa...

befinner mig ofta där i livets rus, är underbart härligt.

Ruben sa...

Vilka häftiga bilder, särskilt kossorna som tittar på dig och undrar ...
Visst finns det mycket vackert runt omkring oss - och alldeles gratis!
Ha det gott!
/Ruben

Madame C sa...

Åh, så djupt och vackert, Charlotte. Och så dessa underbart vackra kossor... de är lika underbara som livet självt med sina stora kloka ögon...

Katarinas trädgård sa...

Så filosofiskt, bra start på veckan! Och dina kossor är så härliga, undrar vad de tänker, förmodligen inte riktigt lika djupa tankar som du... Tur att du inte har koskräck!
Kram,
Katarina

Sophia Callmer sa...

Fint inlägg och väldigt riktigt, just så är det..
I dag hade jag kor på rymmen här som skrämde livet ur en unghäst som vi har på prov, hon hade aldrig sett kor förut, hon rusade runt som en besatt mellan hagarna här i en timme, lite fart i vardagen..
kram!

Scilla sa...

Ja.... så är det. Helt plötsligt inser man det stora i livet för att sedan inte tänka på det igen för än det kommer tillbaka som en riktig surfingvåg.... Antingen som en sådan man surfar på eller en som brakar ner över en så att man bara kan koncentrera sig på att komma upp till ytan igen... Livet är coooolt - snygga bilder!

Kram,
Stina

Ölandsvindar sa...

Ja livet är ju allt du räknar upp och mer till. Gäller att inse det innan nästa fas inträder. Visst har vi behov av en liten spänning och rysning ibland, som t ex gå igenom en kohage på darriga ben.
Kram
Kerstin