torsdag 10 juli 2014

Summertime


Wow! Vilken värme som tagit över. Jag säger då bara det. Och då utan den minsta klagan i rösten. Skillnaden mot det kyligare vädret i juni är dramatisk. Det var som att trädgården stod och stampade då för att sätta igång med raketfart nu. Jag lagrar värme i kropp och sinne så att det finns reserver att ta av när det behövs längre fram. Och så njuter jag till fullo här och nu förstås.


Sommartid vill jag allra helst inte göra några längre resor om det kan undvikas. 
Vill bara vara hemma... och kanske emellanåt företa sig kortare utflykter för omväxlings skull. 
Tycker att man kan resa på den kallare delen av året istället i första hand :-)


För, eftersom att vintern många gånger kan upplevas som en slags väntan  på den gröna, växande delen av 
året vill jag i varje fall inte missa allt för många ögonblick av den efterlängtade värdefulla säsongen. 


Rosorna slår ut nu en efter en i värmen och här är det Royal Celebration som öppnat sin första knopp.


Det där med att växter frösår sig är för det mesta positivt. Så tacksamt det är att få tillgång till nya plantor utan att behöva anstränga sig. Det är klart att någon gång kan det bli lite för mycket av det goda, men oftast är avkommorna bara till glädje. Här utanför den låga häcken av japansk järnek ska jag nu ta reda på små plantor av aprikosfärgad digitalis, blodtopp och brunnäva. Toppen helt enkelt för jag använder de växterna lite överallt och behöver hela tiden påfyllning till nya projekt och för att täppa igen hål.


Digitalis är en av mina riktiga favoritblommor. Gillar spiror och att de är så romantiska. Och så finns det ju så många olika att välja bland om man frösår själv. I fjol sådde jag över tio olika i vita, bruna, cremgula och brända toner. De håller nu på att slå ut en efter en. Spännande! Flera av dessa är dessutom perenna. Här är det Gul fingerborgsblomma 'Temple Bells' (Digitalis grandiflora) som precis har den blekgula tonen jag gillar. I bakgrunden ser man en Blodfläder med sina snygga flikiga blad och en blomma från rosen Rhapsody in blue.


Ibland blir det helt fel och en flytt av växter måste akut till haha... Inte så att jag inte tycker om de rosa 'vanliga' digitalis. För det gör jag verkligen. Men i nya Rosengården hade jag tydligen placerat ut ett flertal plantor eller bladrosetter förra året (som jag förvisso inte riktigt tror är de 'vanliga' utan verkar vara en annan sort, så ett litet mysterium var de kommer ifrån). Gissningsvis trodde jag att de var vita för just den blårosa färgen som de visade sig ha passade inte in i färgmixen där. Men det såg jag inte förrän de slagit ut och hunnit bli över 150 cm höga… Men, men. Fram med grepen bara och flytta ett tiotal buskiga monsterdigitalis. Inte det lättaste, men det gick. Nu står de bättre till. Och några fick hamna i stora krukor faktiskt. 


Sådana där flyttningsinsatser är sysslor som helst göres kvällstid när det är något svalare i varje fall :-)

Nu blir det isglass i skuggan.
Sen fortsätta jobba. 
Och sen ut i trädgården.

Härliga sommar!


/Charlotte





5 kommentarer:

angie sa...

ich liebe ihre katze und die blumen sind wunderschön!!! alles liebe von angie aus deutschland

Susie på Stjärnarve... sa...

Ja, det är faktiskt kul med fröplantor som självsått sig!
Fast ibland kan det bli lite väl många.....
kram
Susie

Trädgårdsflum, Ewa sa...

Va positivt o fint inlägg, det ser så fint ut.
Jag får göra konstgjord andning på det mesta i min trädgård o hinner inte allt det där.
Men vart lite peppad nu att ta nya tag.

Ha det, kram :)


Anne-Lie sa...

Håller helt med dig, bästa tiden för resa är vinterhalvåret. Nu är det så skönt att få vara hemma i trädgården. Fast vi ska göra lite småresor i sommar men det blir inte mer än några dagar åt gången. Måste ju hem och njuta emellanåt.
Förstår att du njuter av din fina trädgård.

Karin - Mina Rum sa...

Ja, man får passa på att njuta nu och fylla på energidepåerna.

Digitalis frösår sig här och där, och passar inte alltid där de hamnar. De korsar sig ju hej vilt så man kan inte vara säker på vilken färg det ska bli. Carol Klein menar att man ska skilja mellan vita och rosa redan i ett tidigt skede genom att titta och känna på bladen, men jag tycker att det är svårt. Man får helt enkelt göra sig omaket att flytta dem om de inte passar, precis som du gjort.

Kram, Karin